Yes we do.

Sneakers.

Idag har jag och en kompis letat sneakers på söder. Jag har spanat efter nya i några veckor, kollat igenom hela stan. Vad händer där ute?? Var är alla snygga gympaskor? Jag har aldrig förr haft svårt att hitta skor jag blir förälskad i. Men nu...nu är det svårt. Det roligaste och bästa är ju när man spontanshoppar och dom finaste finaste skorna bara står där framför en. Men men, idag köpte jag iaf ett par. Var lite tveksam först...men nu börjar jag verkligen tycka om dom! :) Sweeet! (Igår hittade jag en underbar kofta som jag ska ha på mig i morgon på en middag!...ibland så händer det ;)

/Angelica

La Famiglia.

Igår var det middag på den italienska restaurangen La Famiglia. Så härligt mysigt. Det ligger så nära där jag bor så jag slinker ofta ner där. Det är alltid gott. Och igår kom jag på att det är på baravdelningen man ska sitta. Mer ombonat. Dit kan ni gå alla kära par (men gör inte som paret vi såg igår...stå o hångla o typ klä av varandra för att sen ockupera den enda toaletten som finns på stället, hehe, så får man bara göra om det finns flera toaletter ;) Jag var dock där med vänner, bla Dorisbruden Sofia, men vi hade så trevligt så!

/Angelica

Mönstrat.

HP och Beckmans kör ett samarbete och har en utställning nere i Kunsträdgården. Det handlar om mönster. Jag blev positivt överraskad. Det var fina, rätt coola och udda mönster och accessoarer.
Det tycker jag att ni ska kolla in.

/Angelica

Så här var kvällen.

Sköna människor, massor med vin. Italiensk matlagning.
Jag spruta in näsdroppar hela kvällen, tills jag någon gång på natten vandrade hem genom vasastan.
(Och hela vinprovningen vann jag. Hur sjukt är inte det?)

/Angelica

Tonight.

Middag och vinprovning.
Helt täppt och jätte förkyld. Fullproppad med näsdroppar, med andra ord: Har inget som helst luktsinne. Får se hur detta kommer gå.

/Angelica

Långt borta.

Ibland känner jag mig så hjälplös. Någon man tycker väldigt mycket om mår dåligt och har det svårt, och jag kan inte göra något åt det. Personen bor för långt bort eller är bara mycket långt borta i alla fall. Jag vill bara vara där och hålla om personen i fråga. Men det kan jag inte. Pussa och krama, hålla om och säga att allt kommer kännas bra igen. Att det onda, jobbiga och sårande inte finns kvar för alltid. Att jag är här, och att jag inte ska någonstans.
Jag blir ledsen, väldigt ledsen när jag inte kan det.

/Angelica